Vi och Miss Blue

EpilogLångfärdssegling

Skapad av Bengt Björlin tis, december 15, 2015 11:21:58

År 2015 är nu snart slut och efter nio år i fjärran länder är vår långa resa slut och Miss Blue är sedan i augusti tillbaka i Sverige. Vi har upplevt mycket under de år som har gått, mer än vad vi hade tänkt oss från början när vi en julidag 2006 lämnade Fiskebäck.

Att vi skulle komma till länder som Brasilien, Franska Guyana, Surinam och till Karibien fanns inte våra tankar då. Vi hade bara känslan av att en tid av oändlig frihet låg framför oss. Det är ganska ofattbart att dessa år har gått så fort. Och vi är tacksamma över att allt har gått bra. Vi har fått vara friska och Miss Blue har varit en säker båt att segla och leva i under den här tiden. Det mesta ombord har fungerat utan problem och några kraftiga oväder till havs har vi inte heller råkat ut för. Har man inga speciella tider att passa så kan man lugnt vänta in bra väderutsikter, även om man vid långa passager inte kan undgå att hamna i dåligt väder. Vi har ju haft förmånen att stanna där vi har trivts så vi har aldrig varit i tidsnöd. Och vi har haft turen att ha bra väder under de långa passagerna.

Nu ligger Miss Blue upptagen på land i Almösund på Tjörn och en oviss framtid när det gäller vidare färder väntar både henne och oss. Att vi skall fortsätta segla med henne är det ingen tvekan om. Men vart vi ställer kursen kommande år har vi inte bestämt. Det finns många platser som lockar både i Sverige och närliggande länder.

Favoritplatser.

Vi får ofta frågan om vi har någon favoritplats/land. Det är ganska svårt att ange något speciellt land som favorit. Vad det gällde klimatet så tyckte vi att Kanarieöarna var bäst. Under det året som vi var där så var det aldrig för varmt eller för kallt.

Brasilien ligger högt på listan som trots alla rykten och varningar om brottslighet visade sig vara ett land med vänliga och hjälpsamma människor. Karibien var också fint men kanske ibland lite för turistiskt. Men oslagbart när det gällde fina ankarvikar.

Portugal, och framförallt Azorerna vill vi nog sätta som etta på listan. Vädret gick inte att jämföra med de tropiska länderna. Det kunde storma och regna ordentligt, speciellt vintertid, och temperaturen nådde inga stora höjder. Men den härliga naturen, det vänliga folket och att det var billigt att leva där gjorde att vi trivdes mycket bra.

Distans och motortimmar.

Den totala distansen blev 15.408 M, den längsta under ett år var 2010 då det blev 5.188 M och den näst längsta var 2012 med 3.191 M.

Antal timmar för motor blev 1.678 vilket blir under 200 timmar per år.

Vi tackar alla som följt vår blogg under åren. Om det blir en fortsättning nästa år är osäkert. Det beror helt på vart vi sätter kursen.

Höviksnäs 15-12-2015

Blog image













HemkomstenLångfärdssegling

Skapad av Bengt Björlin sön, augusti 16, 2015 17:11:21

Den mesta av tiden i Laboe regnade det så det blev inga möjligheter till utflykter. Vi lyckades dock torrskodda komma till en supermarket där vi kunde bunkra lite vin och öl till bra priser.

När vädret blev bättre var det en ström av båtar som lämnade marinan. Väderrapporten lovade vindar från väst-sydväst upp till 20 knop men det blev lite till, ibland upp till kuling och sjön gick grov i Stora Bält.

Farten var god, upp till 7,5 knop tills vi kom in mellan Lolland och Langeland då vi, liksom utanför Cuxhaven, råkade ut för motström. Vårt mål var Langoe där vi skulle möta danska vänner, Lone och Peter. Väl inne i den lilla hamnen var det svårt att vända i den hårda vinden men vi fick till slut en bra plats vid en mastkranens kaj. Vi fick en trevlig dag tillsammans med våra danska vänner som vi inte hade träffat sedan vi var på Trinidad.

Det var soligt och bleke när vi lämnade Langoe så det blev motorgång norrut genom Stora Bält men nu hade vi turen med oss, en starkt nordlig ström gjorde att vi kunde snålköra med motorn och ändå göra sju knop.

I kvällningen kom vi till Sejerö där det var fullt med båtar men vi fick en plats långsides en holländare som sa att de skulle gå klockan sju nästa morgon. Men det var inga problem för oss, vi skulle också iväg tidigt. Träffade till vår överraskning danska seglarvänner. Så det blev en trevlig avslutning av kvällen över ett par glas vin.

Dagen efter fick vi en fin segling till Anholt där hamnen var proppfull men vi lyckades efter en stunds letande få en plats. Blev kvar i två dagar med en kuling från ost-sydost innan vi kunde gå vidare. Nu ville vi till Sverige och lade kursen mot Tistlarna. Kusin Rune med fru Berit kom och mötte upp vid Valö och vi gick till Vrångö där det var ”knökfullt” så vi fortsatte till Lilla Porsholmen, Rune och Berits klubbhamn. Där kunde vi sent omsider fira vår ankomst till Sverige. Det blev ytterligare firande dagen efter med familjemedlemmar vid Lilla Dyrön innan vi i kvällningen kom till hemmahamnen, Almösunds Marina på Tjörn.

Så var vårt äventyr som varade i nio år över. Det skall bli spännande att se hur framtiden kommer att gestalta sig när det gäller våra fortsatta seglingar. Det känns lite vemodigt, men det är ändå skönt att ha kommit hem med Miss Blue. Vi har upplevt så mycket under dessa år, härliga seglingar under soliga dagar och stjärnklara nätter där månen gjort nätterna ljusa, platser och människor vi mött, både seglare och lokalbefolkning. Vi skulle aldrig vilja ha detta ogjort, det är ett minne för resten av livet.

Höviksnäs 16-08-2015

Bilder som vanligt i galleriet: http://fotogalleriet.brbjorlin.com/





Lauwersoog-KielkanalenLångfärdssegling

Skapad av Bengt Björlin tor, juli 30, 2015 17:18:14

I Lauwersoog fick vi besök av Ritvas son Mats med familj som stannade under tre dagar. Det var trevligt att få träffas och tlllsammans tog vi färjan till ön Schermannikoog utanför Lauwersoog. Runt ön är det grunda vatten, men man har lyckats att bygga en liten marina och en angöringskaj för färjan. Marinan har ett angivet djup på 1,50 m och vid angöringskajen för färjan är det inte stor plats. Det är intressant att se när färjan kommer in med land på båda sidor om den bojade leden. Det är en stor färja men den svänger på en ”femöring”. Schermannikoog är en populär ö att besöka, många åker dit för att sola och bada. Vi hade sol, men det blåste kyligt och temperaturen i vattnet inbjöd inte till bad.

Efter nio dagars väntan med ostadigt väder och opålitliga vindar dök det äntligen upp ett ”Weather window” i form av ett svagt högtryck. Vi kunde äntligen ge oss av ut på Nordsjön mot Cuxhaven 120 M österut. Fick en fin segling under dagen men fram på natten dog den ut så det blev motorgång.

På morgonen när vi var på ingående mot Cuxhaven fick vi tätt regn över oss, sikten blev dålig, det blev svårt att se bojarna som man måste följa samtidigt som vi måste hålla koll på fartygstrafiken. Vi hade stark motström, vår fart över grund var bara två knop. Det var många fartyg på gång ut och in till Hamburg och Kielkanalen. Till slut var vi äntligen i Cuxhaven, lättade över att ha klarat av passagen över Nordsjön.
Nästa dag fortsatte vi in Elbes mynning mot Brunsbüttel och Kielkanalen. Vi ville ha strömmen med oss den här gången och den inföll på eftermiddagen, därför kom vi lite sent iväg så vi fick tillbringa natten i Brunsbüttels lilla hamn nära slussen, det var packat med båtar, man låg fyra i bredd, och fartygen passerade tätt intill på väg in och ut från slussen.

Kielkanalen är lång,100, km så ett stopp i Rendsburg var lämpligt. Innan vi kom dit råkade vi ut för ett våldsamt oväder med åska, regn och stora hagel, man hade behövt hjälm för att skydda huvudet men vi klarade det med en dubbelvikt handduk. Det dåliga vädret med vindar upp till kuling fortsatte så det blev en extra dag i Rendsburg innan vi fortsatte mot Holtenau och kunde gå ut på Kieler Bucht. Det kändes bra att vara ute på öppet vatten igen. När detta skrivs ligger vi i Laboe lite norr om Kiel och det kanske inte förvånar någon att det blåser kuling och regnar. Men mot veckoslutet ser det ut att bli några dagar med bättre väder och då hoppas vi kunna nå hem till marinan i Myggenäs på Tjörn. Det ser vi fram emot.

Bilder i galleriet http://fotogalleriet.brbjorlin.com/

Laboe 30-07-15











England-HollandLångfärdssegling

Skapad av Bengt Björlin mån, juli 13, 2015 21:23:24

Brightons marina var välordnad men omgivningen är ett betonggetto med lägenheter och restauranger. Inte så värst trevligt. Passade på att fylla röd diesel (den är enbart för båtar) som är skattefri för engelsmän och delvis skattefri för utländska besökare.

Vi fick en härlig nattsegling österut genom Engelska kanalen, målet var Dunkerque i Frankrike, drygt 100 sjömil. Fartygstrafiken här är minst sagt livlig och färjorna som går mellan Dover och Calais kommer i hög fart så det gäller att hålla sig undan. Speciellt när vi korsade över de separerade zonerna. Det skall man göra i 90 grader och så snabbt som möjligt. I Dunkerque hade vi tänkt att handla mat, bunkra vin och annat drickbart, det är mycket billigare än i England. Tyvärr blev det inte så. Butikerna hade stängt och dagen efter var det söndag och då var alla butiker fortfarande stängda.

En fiskmarknad var dock öppen och där köpte vi härliga stora räkor. Det blev en återupplevelse från 2006, då åt vi också räkor i Dunkerque. Nästa hamn blev Blankerberger i Belgien. En stor hamn innanför skyddade murar. Nära hamnen låg en supermarket och där kunde vi bunkra upp vad vi behövde innan vi gick, bland annat var vinet väldigt billigt. Så det blev att inhandla några lådor.

Vi hade funderingar på hur vi skulle gå vidare. Skulle vi gå utanför Hollands kust eller ta Standing mast route som vi hade gjort på vår väg söderut 2006? Vi bestämde oss till slut för att återigen gå Hollands inre vatten. Det kändes säkrare, för risken att få gå för motor i motvind eller bli inblåsta kändes inte så bra. Efter att ha slussat in vid Vlissingen fortsatte vi in på kanalerna.

Vi var lite osäkra på var vi skulle övernatta men fram emot kvällningen fann vi en ankarplats i ett sjöområde. Det var varmt, vinden svag och det blev en sen middag i sittbrunnen. Innan vi gick vidare nästa morgon tog vi ett morgondopp. Det var det första doppet den här sommaren.

Nu har vi ”tuffat” vidare norrut genom Holland. Passerat ett oändligt antal broar och en del slussar. En natt gick vi i konvoj tillsammans med sex andra båtar genom Amsterdam. Arrangemanget med konvoj har man på grund av att på natten är det mindre trafik och man kan öppna broarna löpande (15 st och en sluss), två av dem är järnvägsbroar. Brovakten åker på moped och sköter stängning och öppning. Det var en upplevelse och det fungerade väldigt bra, hela färden tog 2,5 timma.

I Enkhuizen vid Ijsselmeer stannade vi ett par dygn. Ute på innanhavet blåste det nordvästlig hård vind, rena motvinden för oss så det var bättre att ta det lugnt ett tag.

Efter två dagar fortsatte vi till Stavoren. Nu hade vinden mojnat, det blev bara en kort stunds segling innan vi fick starta motorn. Stavoren är en populär plats, där samlas båtfolket och det kan man förstå för det är en av de trevligaste platserna på Standing mast routen.

Nu började det bli lite tradigt med alla broar och det var skönt att komma till Lauwersoog, den sista hamnen i Holland. Nästa etapp hoppas vi bli till Cuxhaven om vi inte gör ett stopp på Borkum.

Bilder i galleriet http://fotogalleriet.brbjorlin.com/

Lauwersoog 13-07-15