Vi och Miss Blue

Vi och Miss Blue

Om bloggen

Detta är en fortsättning på vår förra blogg: http://www.hmpge.com/missblue/
Här kan ni följa vår segling och hur vårt liv är på de olika platser som vi besöker. Vi är kanske inte så värst aktiva i vårt bloggande men försöker att skriva lite när vi känner för det och när det händer något. Välkomna att följa oss.
Fotogalleri: http://fotogalleriet.brbjorlin.com/
Epostadress: symissblue7570@gmail.com
Senaste position: Almösunds Marina Tjörn

Ett möte

LångfärdsseglingSkapad av Bengt Björlin fre, december 07, 2012 14:43:22

En dag kom det en liten 26-fots båt med brittiskt flagg in i marinan. ERMA stod det med stora bokstäver på sittbrunnens vindskydd. Det var en ensamseglare från Wales, hans namn var Trevor Wilson. Hans histora var ganska intressant.

I unga år arbetade han i gruva och blev sedan sjöman. År tvåtusen läste han en bok, Sailing to freedom, som handlade om sexton estländare som 1945 när ryssarna tog över deras land flydde med en trettiosexfots spetsgattad träbåt till Norfolk Virginia i USA. Trevor blev så fascinerad av berättelsen att han beslöt att hedra dessa människor genom att göra samma seglats när han blev pensionär.

Han köpte en liten djonkriggad båt i Barcelona. När köpet var klart så ställde han frågan till säljaren: ”Finns det något som jag behöver fixa innan jag seglar ut på Atlanten?” -”Inget alls, svarade säljaren”. Det skulle visa sig vara fel. Trevor fick flera problem under seglingen och efter han lämnat Cap Verde tappade han rodret. Han lyckades tillverka en nödstyrning men den höll inte länge. Under tre dygn blev han drivande på Atlanten i stormvindar och hög sjö. Han hade dock turen att så småningom bli räddad av ett fartyg.

Tvåtusenfem hade han köpt en liten båt igen och seglade iväg igen med Norfolk som mål men även den här gången förliste han. Han kom inte så långt förrän han återigen hamnade i stormvindar och vågor upp till 12 m. Blev nedslagen tre gånger och tvingades kalla på hjälp. Hade tur den här gången också och blev räddad av en fransk trålare och irländska kustbevakningens helikopter. Båten fick han överge.

Trots sina förlisningar så vägrade Trevor att ge upp sina planer på att segla med egen båt till Norfolk Virgina. Han fick ut ersättning från försäkringsbolaget och köpte ytterligare en båt, utrustade den väl och gav sig iväg. Det såg ut att gå bättre den här gången och allt gick väl till Natal i Brasilien.

När han hade lämnat Natal så råkade han ut för ett våldsamt åskväder som slog ner i riggen. Men han kunde då inte se några speciella skador. Utanför Djävulsöarna vid Franska Guyana i dåligt väder fick han mastbrott, troligen en följd av åsknedslaget, och drev på ett grund. Båten vattenfylldes och han blev tvingad att gå i livflotten. Tack vare sin Epirb som han hade aktiverat så blev han räddad av en livräddningsbåt från Franska Guyana. Båten var inte försäkrad så han var helt utblottad när han kom hem. Han fick då idén att skriva om sitt liv i en bok för att få pengar till ytterligare ett försök. Boken heter Sailing Alone Across the Atlantic (a pensioner´s tail). Han hade ett ex. kvar när han kom hit som vi köpte. Den har vi läst med stort intresse.

Nu är han på väg för fjärde gången.Vi har fått mail och vykort från Cap Verde där han skriver att han skall segla vidare mot Karibien den åttonde december. Hoppas att han äntligen lyckas utan att förlisa ännu en gång.

Terceira 07-12-2012